Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen.

Det är nog ett seriöst fel på mig.
Eller är det här normalt?


Det här är B:s fel, han har förstört mitt liv föralltid. Han har tagit förmågan att älska ifrån mig och jag hatar honom för det. Jag minns så väl hur jag var innan jag träffade honom, jag var totalt blåögd. Jag trodde alltid det bästa om alla, jag trodde på allas andra chans och jag öppnade upp mig för de flesta. Nu, fem år senare sitter jag här utan förmåga att lita på någon eller att bli kär. You screwd me up. Fy fan för dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0