Melissa horn
Jag har raderat hur många ord som helst nu som har försökt förklara vad jag känner nu. Tusen jävla tankar snurrar i mitt relativt lilla huvud.
Jag har varit kär en gång i mitt liv, det var svår kärlek. Därför har jag intalat mig själv i flera år att jag aldrig ska bli kär igen. Att när jag slutar vara kär i Honom så är det slut med kärlek för mig. Jag har i flera år sagt att jag inte kan bli kär, och jag har trott att jag inte kan det heller. Jag har träffat endel killar, under kortare perioder. Har någon av dem fått mig på fall? Nej det har dom inte. Jag har träffat dem tills jag tröttnat och sen gått vidare, helt utan problem. Elakt? Ja, kanske. Men jag behöver verkligen skriva av mig och då måste jag vara ärlig. Hur dåligt det än låter. Men iaf. Dessa killar då, kan ha varit assnygga, jätte charmiga eller väldigt väldigt snälla. Men jag har ändå aldrig fallit. Är det för att ingen av dem var rätt för mig eller om det är för att jag inte har låtit mig bli kär, det vet jag inte. Alla de här killarna har varit väldigt tillgängliga, väldigt trånande efter mig. De har svarat på alla sms, alltid hört av sig. Bett om dejter eller att få sova över. Det är för lätt. Förstår ni? Igår var jag ute på krogen, och vad händer på krogen? Jo man dansar, dricker, flörtar och träffar massor av killar. Man dansar, strular, pratar, bli bjuden på drinkar och får frågan om man ger ut sitt nummer av dem. Det hände flera gånger under kvällen, men hur snygga, trevliga eller charmiga dom än var så kände jag ingen attraktion till någon av dem. Utan de intreserade inte mig. Vad är det för fel på mig? Igår slog det mig, jag tror jag faller för dig.
Jag är livrädd. Jag har ingen anning om vad du är ute efter, jag har ingen aning om hur du känner, jag har ingen aning om vad jag vill. Jag tror att det är dax att sluta träffa dig och glömma att det här någonsin har hänt. Jag är inte redo än. Fy fan för det här. HEJDÅ MED DIG!
Jag har varit kär en gång i mitt liv, det var svår kärlek. Därför har jag intalat mig själv i flera år att jag aldrig ska bli kär igen. Att när jag slutar vara kär i Honom så är det slut med kärlek för mig. Jag har i flera år sagt att jag inte kan bli kär, och jag har trott att jag inte kan det heller. Jag har träffat endel killar, under kortare perioder. Har någon av dem fått mig på fall? Nej det har dom inte. Jag har träffat dem tills jag tröttnat och sen gått vidare, helt utan problem. Elakt? Ja, kanske. Men jag behöver verkligen skriva av mig och då måste jag vara ärlig. Hur dåligt det än låter. Men iaf. Dessa killar då, kan ha varit assnygga, jätte charmiga eller väldigt väldigt snälla. Men jag har ändå aldrig fallit. Är det för att ingen av dem var rätt för mig eller om det är för att jag inte har låtit mig bli kär, det vet jag inte. Alla de här killarna har varit väldigt tillgängliga, väldigt trånande efter mig. De har svarat på alla sms, alltid hört av sig. Bett om dejter eller att få sova över. Det är för lätt. Förstår ni? Igår var jag ute på krogen, och vad händer på krogen? Jo man dansar, dricker, flörtar och träffar massor av killar. Man dansar, strular, pratar, bli bjuden på drinkar och får frågan om man ger ut sitt nummer av dem. Det hände flera gånger under kvällen, men hur snygga, trevliga eller charmiga dom än var så kände jag ingen attraktion till någon av dem. Utan de intreserade inte mig. Vad är det för fel på mig? Igår slog det mig, jag tror jag faller för dig.
Jag är livrädd. Jag har ingen anning om vad du är ute efter, jag har ingen aning om hur du känner, jag har ingen aning om vad jag vill. Jag tror att det är dax att sluta träffa dig och glömma att det här någonsin har hänt. Jag är inte redo än. Fy fan för det här. HEJDÅ MED DIG!
Kommentarer
Trackback
