Det behövde komma ut.
Bilden är tagen hemma hos min föredetta bästa vän Amanda.
Året är 2004 och jag har precis fyllt tretton år. Två månader senare träffar jag en kille. En kille som jag egentligen tyckte var världens idiot, men jag föll för honom ändå. Den här killen, har fått spela en stor roll i mitt liv och i min uppväxt. Jag hade aldrig varit den personen jag är idag utan honom. Jag har många gånger under det här fem åren tillsammans försökt förneka att han spelat en så stor roll för mig. Jag måste sluta med det, för det är bara ren fakta. Du har format mig till den jag är idag. Vi har format varandra. Även fast jag känner dig utan och innan, även fast jag ser i dina ögon varje tanke som du tänker och även fast jag oftast vet vad du ska säga innan du ens öppnar munnen så är du fortfarande ett stort mysterium för mig. Du är en person som på något sätt, får mig att känna mig hel. Bara av att veta att du finns i min närhet. Du är något så överväldigande för mig, att jag aldrig kan förstå vad det är jag vill eller känner. Det enda jag vet, är att jag inte är likgiltig jäntemot dig. Du väcker någonting hos mig. Bra eller dåligt? Only time can tell..
Jag ska snart försöka sätta ord på mina tankar och funderingar, för jag behöver de själv. Men jag kan inte än. Jag har den här bloggen mycke för att jag ska kunna läsa när jag blir äldre, och minnas alla känslor, tankar och händelser som man så lätt glömmer. Och det bestlutet jag måste ta kommer påverka hela min framtid, mer än något annat val jag någonsin behövt göra. Därför vill jag skriva hur jag kommer fram till beslutet och vad mina tankegångar är kring det. Men än så länge har jag själv ingen aning om hur jag ens ska tänka. Allt är så osäkert nu att jag snart kommer freaka ut.
Maybe you get what you wanted
Maybe you stumbled upon it
Everything you ever wanted
Maybe you'll know when you see it
Maybe if you say it, you'll mean it
And when you find it, you keep it
