svartsjuka är konsten att såra sig själv mer än man sårar andra
Jag vaknade till, det var helt kålsvart i rummet. Jag känner honom bakom mig, andas tungt. Undrar hur tidigt det är. Jag rör lite på mig och du vaknar till, tar min hand i din och drar mig nära dig. Jag somnar om i din famn. Men vaknar minuter eller timmar senare, av att du tyst viskar i mitt öra "Jag älskar dig och jag önskar att du visste det". Jag ligger orörlig, vågar inte öppna ögonen och jag somnar än en gång om. Fortfarande lika omfamnad av dig. Nästa gång jag vaknar så är det ljust i rummet och väckarklockan ringer. Du springer upp, stänger av den och lägger dig i sängen igen. Efter en stund tar vi oss upp, klär på oss och du skjutsar mig hem. När du kör fram till mitt hus, tittar du på mig. "Vi hörs väl kanske någon gång". Det är såhär vi funkar.
Kommentarer
Trackback
