en dröm, två drömmar, ett allt.

Nej. Jag saknar inte dig.
Men jag är orolig för dig.
Det verkar inte gå så bra?
Men det kan jag ju inte säga till dig.
Eller?
Nej det är dumt att säga något nu efter att vi inte har pratat på flera veckor.
Vi kanske äntligen kan släppa varandra. Helt.
Vem vet?
Eller du kanske redan har släppt mig, på riktigt?
Det vet jag inte.
Det känns på ett sätt jobbigt att gå vidare helt, för då kanske jag aldrig kan gå tillbaka.
Men om det blir så, att jag inte får tillbaka mina känslor, så är det ju ödet som bestämt det.
Och då är vi inte menade för varandra.
Så enkelt är det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0