A moment of weakness

Jag känner att jag behöver skriva. Men jag vet inte vad jag ska skriva? Jag sitter här, bara datorn lyser. Musiken kommer tyst ut ur högtalarna. Jag sitter utan att röra en min,helt känslokall. Jag känner att det smärtar i bröstet men jag kan inte sätta ord på det. Jag kan inte förstå varför det gör ont. Just ikväll. När jag är lyckligare än vad jag varit på länge. Varför känns det tomt när jag har mer än vad jag någonsin haft? Jag känner mig splittrad men ändå så är jag hel.

Är det så att utan dig så kan jag inte vara hel? Jag vet inte. Vi har försökt så många gånger att få ihop allt. Men det går inte. Det finns för mycket i bakgrunden för att det ska fungera. Men varför är jag inte hel? Visst, jag älskar dig, Det förneker jag inte. Men båda har insett att ett VI funkar inte för oss. Om några år kanske det går, men nu så är det nästintill omöjligt.
Jag kan inte förneka att jag saknar dig lite. Men bara lite. Jag saknar inte kärleken du gav mig, närheten eller tryggheten. Utan jag saknar dig, som person. Tänker du på mig ibland? Det känns så fel att jag sitter och tänker på dig och saknar dig när jag är så mycket lyckligare utan dig. Jag har så otrligt roligt nu förtiden, festar, shoppar, umgås, träffar massa nytt folk.

Allt snurrar bara runt i mitt huvud. Jag ångrar mycket av vad jag sa den kvällen som vi bestämde att gå skilda vägar. Och jag vill egentligen bara att du ska veta det. Att jag ångrar verkligen det jag sa. För det är inte sant, det är inte någonting jag vill. Men du kommer aldrig få veta att jag ångrar det jag sa.

Egentligen så vill jag bara se att allt går bra för dig. Att du får ditt körkort, att du tar studenten i sommar. Att du hittar ett jobb eller åker på någon rolig resa. Hur går det egentligen för dig? Eftersom jag bryr mig om dig så mycket så vill jag även hjälpa dig om det går dåligt. Jag vill lyssna och stödja. Men det kan jag inte heller göra. Jag känner mig maktlös.

Jag vet inte varför jag sitter och skriver allt det här. Jag behövde bara fixa iordning alla mina tankar för att kunna sova i natt.. Och att jag imorgon kan fortsätta mitt "nya"liv utan att behöva tänka tillbaka på den här kvällen.
Jag är inte ledsen, jag är känslokall. Som min vän säger "varje kille är värd ett visst antal tårar, och han har för långe sen förbrukat sina" Och det känns. Det finns inga tårar kvar, ingen sorg heller.
 

Det finns människor som kommer in i våra liv och lämnar det igen.

Det finns också människor som stannar en stund och lämnar fotspår i våra hjärtan.

Och vi blir aldrig mer desamma.

 

- du lämnade stora fotspår efter dig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0